43579-221

VINDEN HAR VÄNT

Hej på er! Nu kommer det lite glada nyheter, äntligen!  
Jag var ju på en intervju förra veckan för en shop här i kyrkbyn där jag bor. Det kändes som att det gick bra & jag gjorde det tydligt hur mycket jag verkligen VILLE ha jobbet, hur mycket jag behövde det. Och det gick vägen! Så himla glad, fast lugn och harmonisk ändå för det är fan på tiden. Jag fick ju inte jobbet jag tyckte jag förtjänade på praktiken, av en outgrundlig anledning. Jävla folk som glider på räkmacka livet ut, tror jag spyr. Ersättaren för mig var en oerfaren 19åring vars far va en fd chef. 
Får med mig goda referenser - men inget jobb. Hur går det ihop egentligen?  Näe fy bubblan. Man känner sig mindre värd och nästan utnyttjad när man blir bemött så, med tvivel. Det är verkligen deras förlust. Jag går vidare med huvudet högt och mot nya mål.

Senaste helgen var fantastiskt mysig med morsdagfirande av svärmor hemma hos oss. Vi åt gott och hade det allmänt trevligt. smörgåstårta och knäckig jordgubb-rabarberpaj 😋 så otroligt gott! Mums.








Gårdagen som var en söndag mitt i veckan var minst lika härlig. Jag Olle & Rorrsan solade och lekte i trädgården, sen duscha vi och åkte mot Råneå som ligger ca 20 min bort. En mysig liten by med älven som rinner rakt igenom. Vi hämtade ett par satsbord jag hittade för en billig peng, de va dock i fel färg så ska målas en vända. Köpte med oss kebab från Byakrogen (goooodaste jag ätit) ska åka dit igen enkom för den 😋












SLÅ MIG HÅRT I ANSIKTET

Dra mig över grusgången för jag vill känna att jag lever
Dra mig genom staden hem till dig
Kyss mig över bröstkorgen så får jag känna att jag lever
Andas djupt i mig tills jag är din
Du får göra vad du vill
Får göra allt och lite till
Du får göra vad du vill med mig ikväll 💕


Jag hatar att vi vill så olika saker. Jag vill att vi ska vara till 100% på väg åt samma håll. Jag blir så avundsjuk på alla som är påväg dit jag vill komma.
Det känns som jag aldrig kommer framåt eller ens en bit på vägen 😔

Framför allt på jobbfronten, mitt liv står stilla. Att vara utan jobb är att förlora en del av livet. Så mycket mer än bara ekonomin blir lidande. Hela framtiden skjuts liksom upp. Vad behöver jag för att få det jag vill? Jo, trygghet. Vad är trygghet? Jo, pengar. Stabilitet. Kärlek, såklart men man kan ju inte leva utan ett hem eller mat. Och det är två förutsättningar för att ens fundera på att bilda familj. Tak över huvudet och mat i magen. 

Nu har jag såklart det men jag vill erbjuda mina framtida barn mer än bara det. Pengar över till annat förutom det absolut nödvändigaste. Jag har gjort allt i min makt men ändå räcker det inte ända fram, fy fan så orättvist.  








WORKING MAN'S SON

Jag låter inte saker nå mig lika lätt längre. Eller ja det beror ju på vad det handlar om men just att trycka ner mig själv, tycka att jag är dålig - det har jag slutat med!

Jag är bra & jag förtjänar det bästa, precis som vem som helst som gör rätt för sig. I över 1 år har jag varit arbetslös och sökt jobb på olika vis. Genom praktik men också genom annonser.  Vilket gör att man lätt kan tycka att man är dålig och gör fel. Det kan va svårt att se ljuset i tunneln men jag skymtar det i horisonten. Och det känns så skönt! Vilken lättnad 😊

Jag är en driftig tjej med stora drömmar & höga ambitioner. Har inte alltid haft det lätt i livet, absolut har många haft det värre men man utgår ju alltid från sig  själv. Jag har varit på botten och vänt många gånger. 

Och där jag är idag skulle jag aldrig vara om det inte var för min älskade familj och vänner. 
Några har vänt mig ryggen och inte förstått. Men det klandrar jag dem absolut inte för. Men mest av allt så är det min älskade Olle som stått vid min sida i ur och skur ❤️

Hur han fortfarande kan vara min är ett under. Visst har vi våra svåra stunder men det finns ju anledning till dessa, vi har det bra nu.

Jag älskar dig till universums ände. Och längtar så att få dela vad livet har att erbjuda med dig. Jag längtar mest av allt efter våra barn 💕 ☺️ Men tills dess har vi vår underbara lurviga vän & bebis. 






IF YOU GOT THE MONEY I GOT THE TIME

Hej inte varje dagboken!
Hur mår du livet? Jag mår bra. Oförskämt bra för att vara i mitten på Maj ;) än så länge har min deppighet inte infunnit sig! Och det bådar ju gott. Känns som att den kan och kommer att hålla sig borta med för den delen! Like it - love it.

Det jag ska tänka på är att STRESSA NER. Om det är något tecken på att mörkret kommer krypande så är det stressen. Har känt av lite stress men inte farligt alls :) Det utrycker sig även i shopping (typ lite maniskt beteende) har gjort en fasansfullt många fynd på sistone 😂 haha. Måste ju skratta åt det också. Vilket inte Olle gör, men ändå! Haha.

Dock är det riktiga fynd i andrahand jag gör, mest på Facebook. Hittills hittat 2 däcksstolar (2000:- billigare än i butik) Ett vitrinskåp (300:-) Ett matsalsbord och en tvbänk (GRATIS) 4 "Eames" stolar för 375:- st 👏 & en blåvit engelsk servis (180:-) senaste fyndet är denna spegel på bilden nedanför (300:-) 👍 skitnöjd med allt!

Faaaast ska väl erkänna att jag även shoppat endel nya saker, hehe... Lite fina toppar, 2 ljusslingor från Granit när de hade kundkväll, en lykta & att inte förglömma alla fina fynd från Bruka designs outlet :D (notan sluta på 1500:-) men då fick jag i princip ett helt nytt bohag! Plus lite till ;))



Bruka design - kuddar & utemöbler ÖB.

IF IT KILLS ME

All I really want to do is love you
A kind much closer than friends use
But I still can't say it after all we've been through

And all I really want from you is to feel me
As the feeling inside keeps building
And I will find a way to you if it kills me, if it kills me


If I should be so bold 
I'd ask you to hold my heart in your hand
Tell you from the start how 
I've longed for you to be my man
But I never said a word I guess
I'm gonna miss my chance again






I REMEMBER ME

Det är väl dags att skriva lite om hur jag har det nu för tiden. Efter flytt och allt.
I skrivande stund så känns allt bara så fel som det gjort hittills här uppe, fast det hade blivit bättre. Trodde jag. 

Det blev i alla fall inget LTU eller studier. Jag blev först reserv men kom in iaf i slutändan. Jag blev så glad att jag grät men trots det så började jag aldrig. Varför kan man ju fråga sig, tusen ggr om. Jag trodde inte på mig själv tillräckligt mycket helt enkelt. Och där brister jag som vanligt. Alltid samma visa. Och visst blir man trött.

I början när vi hade flyttat så kändes det helt knas att vi bodde här, långt bort från alla mina nära. Det kändes spännande och nytt till en början men det byttes sakta mot missnöje, jag började vantrivas. Mådde riktigt dåligt där ett tag. Men inte som förut utan det va en helt ny känsla, som att jag av helt ensam på hela jorden. Annars har jag ju haft min familj i närheten. 
Och det blev inte bättre att Olle va sur för att jag inte började skolan och inte visste hur det skulle lösa sig ekonomiskt. 

Det värsta med situationen var ju att jag själv satt mig i den. Det var Jag som ville flytta, Jag som sa att allt skulle lösa sig osv...men inte hade jag trott att det skulle bli såhär.

Vi har bott här nu i 8 mån och INGEN av Olles vänner har varit här och hälsat på. Jo en, en gång. Helt sjukt. Jag förstår inte om det är jag som är problemet eller om de bara inte har nåt intresse? Varför flyttade vi hit? Jo för att få ett socialt liv (haha vart är det?!) när jag skriver om det här vill jag bara packa min väska och dra. Och vilka har tjatat på att vi ska flytta hit? Jo dem som aldrig är här.

Jag blir uppriktigt ledsen av den här situationen. Och jag saknar mina vänner, de få, så himla mycket. Och familjen, min syster och barnen. Blä vad jag hatar det här! Vad fan är livet utan dessa? Inte ett piss värt.

Och massa falska personer som inte kan säga som det är kan jag klara mig utan. Så ruttet. 
Ibland önskar jag att jag va själv. Att man rådde sig själv bara men det skulle man väl också tröttna på tillslut. 

Det blev ett sånt här inlägg nu men det va vad jag behövde. Hoppas ni mår bra där ute.
Kram från ett ställe där snö och is fortfarande ligger på marken.





and the world spins madly on...

 
http://www.vimeo.com/14803194
 
 
 

EN DRÖM

Imorgon bitti har vi städdag på gården, kl 10. En söndag. När jag blir stor är det det första jag ska ändra på, vem fan orkar gå upp kl 10 en solig ledig vårdag kring sista april/första maj? Inte Lina i alla fall. Och inte Olle eller för den delen. Kräks. Tror jag fått tillbaka lunginfl. :( mår skit efter allt skit. Och då kan det ju inte bli annat än skit i kroppen heller.

Jag har talat om omtumlande veckor, utmattade själar och väldigt lyckliga stunder. Inte för många men för de närmsta.
Jag har verkligen slutat bry mig.


Nästan nyss.



"Slutat bry mig" - alltså slutat lägga energi och lust på dom och sånt som bara tar. Jag har aldrig tidigare gjort det. I mean it. Men jag orkar inte längre, jag bryts sönder. Jag bryr mig så jävla mycket om allt och alla, på alla tänkbara plan, att det går bara inte längre. För ett år sen ungefär förändrades allt. det var nästan den jobbigaste tiden som jag ser det idag, i mitt liv, I mitt så vuxna liv som jag faktiskt levt och haft i 3,5 år i alla fall. MEN jag vet också att det som gjorde mig svag innan, gjorde mig stark just då. Den erfarenheten kan ingen ta ifrån mig.

Jag skulle kunna dela in mitt "VUXNA" liv till idag i tre "faser"...Fas 1: om mig och mitt dåliga självförtroende och "självskade beeteende" (psykiskt aldrig fysiskt) tror inte att man förtjänar bättre, eller ingenting är bra

Fas 2: försöker "make amends" för allt "jag" gjort och för att jag "försvunnit under flera år" (hmm...)

Fas 3: fyller 25 & känner helt och hållet - enough is enough. Den som tror att jag försvunnit och kommit tillbaka på mina egna villkor kan omöjligt veta vem jag är och vad jag gjort egentligen. Och idag kan jag inse, att den inte behöver det heller. Jag, Lina, behöver inte ursäkta mig för den jag är, så länge jag inte skadar någon annan med mina ord eller handlingar. Men som jag är - full av energi, mycket att säga, att jag vill och behöver prata. Ska jag aldrig mer be om ursäkt för. Jag är stolt över mig själv och jag hoppas fler hoppar på tåget av självbevarelsedrift. Jag hoppas jag lyckas med alla mina åtaganden framöver, för jag vill ju det. Vem vill inte? Och ni som också förändrats under livets gång, som inte kan se att andra människor förändras i sin takt, behöver inte. Följa med.

Jag kan inte ljuga, det går bara inte, ljuger jag någongång äter det upp mig inifrån att jag måste, nästan ögonblickligen, säga som det var. Till både mina för & nackdelar. Vita lögner drar väl alla. För att man inte behöver såra någon genom andras ord.

Jag hör bara av mig till dem i deeply care about, och alla har hektiska liv. De som man känner att man har där man hade dem sist man prata eller sågs. Det är de som är ens riktiga vänner. Sen kan man alltid ha olika nya eller gamla vänner. En vän man haft i + 10 år kan man ju hoppas känner en oavsett fas. Och gör man inte det så är det ju inget mer med det? I mina ögon går det åt båda håll kärlek är inte one way. Då är det ingen kärlek. Så enkelt.

Jag vet heller inte vilka få som läser min blogg idag. Noll koll. Skriv ditt namn i kommentarsfältet? Ni är i alla fall väldigt få.


Kärlek.
På riktigt, Lina.


FIELDS OF GOLD

Jag trodde aldrig att du, skulle vara den som stod emellan det som jag trodde var bådas dröm.
Vi kan få allt och lite till, i princip vad som redan är vårt :) jag är överlycklig och olycklig på samma gång.

RED

I can't do this by myself
You took something perfect
And painted it red

Jag bara kommer hit och allt fuckar ur. Det här hade jag ALDRIG trott. Inte en gång. Kan inte den här dagen bara få gå så jag kan vara kreativ. Imorgon ska jag köpa en sjuhelvetes massa garn och virka tills fingrarna blöder.



HALO

You have a credulous mind
it's not a halo
showing in front of your eyes
I have the devil inside, he can't say no
put me to sleep and no more lies, it's over

The river runs red now, my friends
and it will turn red again, it will turn red again
Open your eyes, open your eyes.


Hej Influensa! Kul att du kom...klarade mig innan födelsedagen och det får man väl vara glad för. Har varit borta från praktiken tillräckligt tycker jag. Men mår som en påse skit. Och man hade ju hoppats på att få ligga själv hemma och krya men nej, imorgon kommer målare hit och plockar ner fönsterna. & de ska skrapa, måla & greja. Inte nog med det så ska det relinas i källaren så man får inte använda avloppen...yay.

The bond is wasted, your trust will fall
My journey starts when the grim reaper calls.

YOU

Hey do you remember?
how we used to stay up all night...
talking bout our destiny.


Ibland blir jag så jävla trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vad jag ska göra med dig. Och den frustration jag känner. Då känns situationen ohållbar, men du tycks inte ta mig seriöst. Inte för fem öre.

Och det spelar ingen roll hur mycket jag tjatar. Eller försöker reda ut saker, du vill inte erkänna nå fel eller så säger du bara tyst eller det är inget.

Då står vi bara och stampar på samma ställe tills vi har skit till knäna och då blir det svårare att fixa till. När man inser att man står där. Hade jag kunnat kanske jag hade tagit lite tid för mig själv men det är svårt. Har ganska för mycket fullt upp för det.


Isn't it crazy
It's all because of you.


NÄR SOLEN GÅR NER

Jaha, 4:e mars 2013. Fyra dagar kvar och jag har ett år på mig innan jag är vuxen på papper. Upp till 25, brukar det heta. På SJ, på SAS... på allt?

Får se till att fylla mitt 25åriga år med mycket resor helt enkelt. Vilken tur att man blir student sen :)
Annars har man ju inte råd att åka nånstans ;)

Jag hade ju hoppats på att mina vänner ville vara med och fira detta stora 2 - 5 men tyvärr har jag inte tillräckligt många. Först tänkte jag kalas+middag, sen slå på stort & ha en fet fest... Till absolut ingenting? KUL - nej.
Det är därför jag ska bo i Luleå för jag LOVAR att fler hade kommit om jag hade fest där, haha. Seriously.

Well well, ska inte vara bitter. Min fina familj kommer på fredag och jag ska vara glad för det! Sen får jag mysa i Köping på lördag framför mellofinalen. Kanske gå ut och äta också! Inte fy skam!

Vintern börjar släppa sitt grepp om Sverige, solen värmer och fåglarna kvittrar :) vågar man säga vår?? Har fått in våren hemma iaf efter ett besök på åsby hem & trädgård! Nu får bara den här förkylningen släppa sitt grepp om mig och min lilla näsa. 

 

 


PORSLIN

Oj vad mycket som hänt sen sist. Det är redan första mars! Galet vad tiden går fort ibland. Och kanske extra när man har roligt. :)


Jag har hunnit jobba 3 veckor på S.A och t.o.m slutat. För att praktisera på förskolan :) hann bara vara där 2 dagar innan bassiluskerna tog mig. Dunderförkyld. Inget kul alls.

Jag trivs bra på fs, det är fina ungar & trevlig personal :) bästa stället i stan har jag hört! Ser fram emot kommande veckor :)

Annars då? Jo, vi hade en mindre trevlig helg i Köping förra v, på söndagen iaf. Pappa fick åka ambulans in till sjukhuset med smärtor i bröstet, hjärtklappning & tungandad.
Jag började såklart gråta för att jag blev så rädd. Rädd för allt som jag gått och trott i alla år, att han ska dö. Alla ska vi dö men han har ju varit extra nära. Men den här gången var det som tur var bara en felmedicinering som spökade. Han låg en natt på sjukhuset och nu är han hemma och mår bra, älskade pappa.

Vi har även hunnit med Ikea och handlat loss. Köksluckor och beslag, som redan är uppe ;) nu vill jag bara fixa resten medan vi har lågan uppe. Men jag har en sambo som gärna drar ut på saker och ting....
Får vara glad för det lilla ;P

 


THINGS MY FATHER SAID

Jaha, nu har kräkis flyttat in på Gredbyvägen. Urk! Som tur är mår inte jag dåligt utan det är Olle som spyr & är dålig i magen, han har även lite feber... Stackarn! :S

Jag hoppas att jag klarar mig! Men då ska jag ha en jävla tur. Vi var ju på kalas hos min syster i söndags och förra v hade dom magsjukan. De trodde inte att de smittade men både Olle, Dennis, William och min bror Rickard har blivit dåliga so far. Må mormor & pappa klara sig!!!

Jag har ingen lust att vara dålig i veckan då det är min sista v på jobbet innan ugan & praktiken. Förra veckan gick över förväntan och jag sålde 6 larm, dock blev ett annullerat :( vilket betyder att jag inte får några pengar för det. 1200:- i bajsrännan. Så tråkigt!

Men är nöjd ändå med 5 larm, ska ringa kunden idag och fråga varför de annullerade. Annars befinner vi oss i Köping i veckan och bokar. Jag har fyra möten idag så jag hoppas jag håller mig frisk(!!!) vill sälja så mkt jag kan innan jag slutar.


Lina

Min profilbild

RSS 2.0