HELLO WORLD
how you been?
good to see you, my old friend
sometimes i feel as cold as steel
broken like i'm never going to heal
absolut min favoritlåt just nu. kan lyssna på den om och om igen. med lady antebellum. idag är det inte lika mycket kaos i mitt huvud. var så sjukt stressad i tors/fre så jag visste varken ut eller in. men har betat av en stor del av varför så nu kan jag bara hålla tummarna! (och slappna av lite)
har blivit lite sjuk igen så det är trist. speciellt när man är bortrest... sen känns det som att allt är så stressigt när det är mycket som händer på hemmaplan. spelar ingen roll om man är på "semester". man kan inte koppla av ändå. om jag visste att vi skulle vara här i två veckor eller något vore det annorlunda. nu vet man att vi snart ska åka hem igen. olles mamma är så underbar, jag vill inte grina igen på tisdag när vi åker. för hon blir alltid ledsen! och ni vet ju hur jag är...
vi åkte hit i .... öh tisdags. rullade från eskilstuna klockan 19, sjukt sent men så fick det bli. sen var det raka spåret upp. fy fan så trött jag var efter 12h i bilen när vi kom fram kl 07. och knäpp blev man för man åkte ju en dag och kom fram en annan. vi har inte hunnit med speciellt mycket på grund av det, vände dygnet ganska rejält. men lite shopping och hemma mys har det blivit, spel med killarna (jag vann inte) och imorgon ska vi ut på äventyr. till kalix och hälsa på olles moster m familj. och jag har kommit på att jag vill till älvsbyn, vart det nu ligger! haha. och sen skulle det vara helt underbart att få se ett lämmeltåg, jag skämtar inte det finns! (läste om dem i morgontidningen) och dem ser ut som lite större söta hamstrar. schuukt.
good to see you, my old friend
sometimes i feel as cold as steel
broken like i'm never going to heal
absolut min favoritlåt just nu. kan lyssna på den om och om igen. med lady antebellum. idag är det inte lika mycket kaos i mitt huvud. var så sjukt stressad i tors/fre så jag visste varken ut eller in. men har betat av en stor del av varför så nu kan jag bara hålla tummarna! (och slappna av lite)
har blivit lite sjuk igen så det är trist. speciellt när man är bortrest... sen känns det som att allt är så stressigt när det är mycket som händer på hemmaplan. spelar ingen roll om man är på "semester". man kan inte koppla av ändå. om jag visste att vi skulle vara här i två veckor eller något vore det annorlunda. nu vet man att vi snart ska åka hem igen. olles mamma är så underbar, jag vill inte grina igen på tisdag när vi åker. för hon blir alltid ledsen! och ni vet ju hur jag är...
vi åkte hit i .... öh tisdags. rullade från eskilstuna klockan 19, sjukt sent men så fick det bli. sen var det raka spåret upp. fy fan så trött jag var efter 12h i bilen när vi kom fram kl 07. och knäpp blev man för man åkte ju en dag och kom fram en annan. vi har inte hunnit med speciellt mycket på grund av det, vände dygnet ganska rejält. men lite shopping och hemma mys har det blivit, spel med killarna (jag vann inte) och imorgon ska vi ut på äventyr. till kalix och hälsa på olles moster m familj. och jag har kommit på att jag vill till älvsbyn, vart det nu ligger! haha. och sen skulle det vara helt underbart att få se ett lämmeltåg, jag skämtar inte det finns! (läste om dem i morgontidningen) och dem ser ut som lite större söta hamstrar. schuukt.
eftersom vi alla blivit lite sjuka, jag känner mig febrig och liv är också dålig så blev det ingen majbrasa eller något annat skoj. krya ikväll istället så man kan hitta på något imorgon. och på måndag blir det loppis för hela slanten.
känns dock tråkigt att missa grill och majbrasa ute hos systra mi, hade väldigt gärna varit där.
INVISIBLE
det är ju bra att man håller det man lovar. (syftar på föregående inlägg) det har hänt så sjukt jävla mycket på sistone så jag känner mig utochinvänd, uppochnerhängd, fram och baklänges på samma gång. endel saker är roliga och spännande, andra rent fördjävliga. just nu känner jag för att slita mitt hår, skrika högt och slänga datorn i golvet. sätta mig i bilen och bara köra upp på något berg och köra utför, nej inte alls. men åhh! FAN så trött man blir. det här är bara droppen känner jag. bägaren har runnit över, jag orkar inte ha det såhär just nu. ingen, jag känner att jag inte har en endaste vän just nu.
(det värsta av allt är att jag VET, och jag känner att jag har så mycket att bevisa. men om det nu är så, så kan jag tycka att alla vet om (hoppas jag) hur jävla dåligt det har varit förut och om man då inte kan ge personen en chans när man faktiskt har blivit bättre vet jag inte hur jag ska göra. och det är inte bara för mina vänner jag måste bevisa utan det är även för olle, min familj... alla)
alla finns säkert kvar där ute men det är inte så det känns. jag fattar inte hur det kan bli såhär. men det är bara en sak av allt som är skit just nu. nu vill jag bara hem igen, för jag visste att jag skulle känna att jag inte gjort mitt innan vi åkte upp hit. det var inte rätt tid för mig att åka någonstans, speciellt inte när jag inte gjort det jag skulle! jag hatar när man känner sig själv, vet hur man är och så inbillar man sig att "nej men jag kan fixa det där bara jag tar med ditten och datten". men NEJ sen visar det sig än en gång att man inte alls hinner eller kan och man visste ju det från början.
och jag vet inte huur många gånger jag har gjort så! alldeles för många. suck.
vi lever vuxna liv nu, jag har aldrig varit så vuxen som jag är nu och samtidigt som det är skrämmande att inse så är det lika spännande och inte riktigt veta och utsättas för egna svåra beslut. men när alla kommer samtidigt, när saker vänds uppochner, så vill man bara krypa ner under täcket igen och bli liten. ibland önskar jag att allt kunde rinna av mig men det är inte sån jag är. jag påverkas av min omgivning och kan inte lägga saker åt sidan förns de är utredda. förns jag vet allt, har koll på saker och det är inte lätt någonstans. (det värsta av allt är att jag VET, och jag känner att jag har så mycket att bevisa. men om det nu är så, så kan jag tycka att alla vet om (hoppas jag) hur jävla dåligt det har varit förut och om man då inte kan ge personen en chans när man faktiskt har blivit bättre vet jag inte hur jag ska göra. och det är inte bara för mina vänner jag måste bevisa utan det är även för olle, min familj... alla)
alla finns säkert kvar där ute men det är inte så det känns. jag fattar inte hur det kan bli såhär. men det är bara en sak av allt som är skit just nu. nu vill jag bara hem igen, för jag visste att jag skulle känna att jag inte gjort mitt innan vi åkte upp hit. det var inte rätt tid för mig att åka någonstans, speciellt inte när jag inte gjort det jag skulle! jag hatar när man känner sig själv, vet hur man är och så inbillar man sig att "nej men jag kan fixa det där bara jag tar med ditten och datten". men NEJ sen visar det sig än en gång att man inte alls hinner eller kan och man visste ju det från början.
och jag vet inte huur många gånger jag har gjort så! alldeles för många. suck.
jag tycker man kan ringa och höra om saker. och det har jag gjort, ibland får jag inget svar och inget telefonsamtal tillbaka. och ibland skriver jag sms men får inget svar där heller. och ibland kan jag läsa om saker som händer men det är inte ens någon som kollat med mig om jag är i stan eller så. och grejen är, och alla vet. att jag bor typ en halvtimme bort. det är inte så att jag måste planera en månad för att komma hem. jag är där lite närsomhelst. och it kills me inside att veta att ingen gives a damn. för jag har inga andra.
då är man inte stor i orden, faktiskt. det är inte som att man ligger på när man tror att ingen bryr sig om man är där eller inte. då lägger man locket på istället. sen är det klart att inte "alla" menar så som jag uppfattar, och jag hänger inte ut någon och jag pekar inga fingrar åt något håll. det vet man väl med sig själv. jag är bara ledsen.
INLÄGG KOMMER INOM KORT
BAH! segast i norden.... imorgon kommer fetaste inlägget med massa bilder :)
i promise
hej så länge!
i promise
hej så länge!
