Hey do you remember?
how we used to stay up all night...
talking bout our destiny.


Ibland blir jag så jävla trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vad jag ska göra med dig. Och den frustration jag känner. Då känns situationen ohållbar, men du tycks inte ta mig seriöst. Inte för fem öre.

Och det spelar ingen roll hur mycket jag tjatar. Eller försöker reda ut saker, du vill inte erkänna nå fel eller så säger du bara tyst eller det är inget.

Då står vi bara och stampar på samma ställe tills vi har skit till knäna och då blir det svårare att fixa till. När man inser att man står där. Hade jag kunnat kanske jag hade tagit lite tid för mig själv men det är svårt. Har ganska för mycket fullt upp för det.


Isn't it crazy
It's all because of you.