i really don't want to go home... ever. sucks bigtime. i la la la love you guys.
and you were right to worry yesterday, but its all better now. still sad though.
still don't really know what to do or where to put all this. i wish you'd have a
spear room.

or something...

i hate this. i cant take this. i cant make it. and you don't know anything 'bout it.
i wish i could. say something. so you'd know it. perhaps you'd understand. and
forgive me. for acting like a total idiot.







fuck.

Inte nog med att han är en av de snyggaste männen som existerar, han sjunger så att man smälter. jag satt och försökte hitta en låt från twilight och fick till min stora förvåning reda på att det är robert pattinson som sjunger den. har för mig att den spelades när de ligger i gräset och kollar på varandra men så var visst inte fallet, otroligt bra i alla fall. let me sign, dock hittar jag ingen full verision utan bara en kort men oh så bra.

and the lion fell in love with the lamb
what a stupid lamb
what a sick masochistic lion

haha jag är en riktig sucker. give me more

det suger att vara djup skriver jag... det suger att ha så mycket underliga fundringar och idéer, utan att på något konkret sätt få utlopp för dom. som en kanin som inte kan hoppa! som en fisk som inte kan simma... bara flyta omkring? i hate it. att vara lite udda, konstig och inte på något vackert sätt kunna uttrycka det. jag tänker förstås på alla vackert udda personer som alltid hittar på saker (eeh?) jag vill vara bra på nåt! är det konstigt att säga att man själv är lite udda? skit samma. nu säger jag det. okategoriserad kanske är ett annat ord. lite av varje, för mycket av allt. förvirrad.

jag är en människa som påstår sig vara kreativ. eller jag har gjort i alla fall, vid åtskilliga tillfällen. varför? ställer jag mig nu frågan, för att jag råkade hamna på den estetiska linjen? come on. bara för att min syo frågade mig vilket ämne som var roligast? roligast för en slacker. hm vad kan det va? bild såklart, lite flum inget konkret, alla kan väl hålla i en penna och rita något på ett papper. vilken press för övrigt. kreativ. kreativ.
jag känner några väldigt kreativa människor, och jag är inte en av dom! jag är en uppskattare. jag uppskattar de kreativa och önskar att jag kunde vara lika dan. för jag trodde att jag skulle lyckas som en kreativ person. eller jag trodde att jag skulle hitta mig själv och min kreativa sida skulle bli mer synlig. men det var bara ett ord som råkade finnas närmast tillhands för att beskriva något som jag trodde mig vara. wee.
och på den vägen är det. hur många vet egentligen vad man vill bli när man går ut nian? vem är man då? 

i mitt fall jag tror jag hamnat helt fel. ärligt talat. eller... jag vet inte. jag är så lost. jag önskar på något sätt att det inte skulle vara så diffust allting. ge mig någon sorts klarhet, i vadsom. även om jag kunde hoppa just nu, och simma... skulle jag inte hoppa tillräckligt högt och jag skulle säkert simma åt fel håll.

jag önskar att jag var mer utåtriktad, självsäker och orädd. jag avundas de som tar livet med en klackspark, live in the moment liksom. just nu avundas jag hela världen och tror att varje människa jag möter lever ett sådant händelserikt och härligt liv. vem som helst gör nog det i jämförelse med mig just nu.
jag är vaken på helt fel tid, då alla andra sover, eller vaknar och påbörjar en ny dag. jag sover när världen är vaken. och när jag kollat på klockan i någorlunda rimlig tid, när jag ligger där och vet att jag borde, då dyker den upp, den som inte bryr sig, tanken "you cant make me". 

sen när jag har återfått mitt medvetande efter många händelserika drömmar tänker jag "inte nu igen" eller snarare... "yahap". jag har inga ambitioner, ingen fritid, inget måste...  jag försöker komma på roliga saker jag kan göra...som jag vill göra framförallt. som müsli. haha. jag ska göra müsli. ska bli gott, kom och smaka. nej gör inte det jag är så jävla snål these days. så jag kommer ogilla om du äter upp min müsli vad rolig man kan vara när klockan är 06.00.
sen när jag gjort min müsli ska jag stoppa den i en sån där fin lantlig glasburk och kanske skriva en etikett och hoppas att någon annan ser mitt fina engagemang och ger mig en komplimang så jag kanske kan bli lite glad. jag skiter i om muslin smakar skit.

jag hoppas att några har gett upp och glömt min blogg nu. om inte... so be it. känner iaf för att skriva av mig lite... for me. jag vill bara blaha blablöh spy på hela den här situationen. jag orkar inte med det här längre. jag är så jävla instängd. och det är en sak som gör mig så himla ledsen(fortfarande), och jag har bara mig själv att skylla. att det blev som det blev alltså.

är det inte alltid så... jo. men endel saker kan man inte komma över så är det bara. och det kan kännas såå barnsligt men vad gör man åt det då? det känns ju fortfarande och finns där hur barnsligt det än må vara. det är tuusen saker jag inte mår bra av men det är just den här grejen jag på något sätt inte kan/vill/tycker om att acceptera. för mig själv.

det värsta med endel saker som man känner att man vill ta upp... är att man vet att även om man tar upp det så blir det inte bättre, speciellt den här grejen var en one-time-deal, det går inte att ändra. man kanske skulle säga vad man känner och få ut det men vad tjänar det till? 
det är inget som får mig att må dåligt utan det är mer en "suck vad tungt" och "fan också" grej. och de enda jag träffar och pratar med är dom som jag inte kan ta upp det med? äsch det är inget att ta upp men vill få det ur mitt system, så att säga. nog om!


jag saknar mitt gamla jag so fuckin much i could cry. who'm i kidding.. i already do. (om någon läser så kan du ge dig fan på att jag saknar dig) så mycket så det är töntigt. och du vet det, och jag vet det... att det förmodligen kommer gå en tid innan vi ses igen. om än igen någonsin. nej det är väl bara jag som vet det. det låter sjukt töntigt men ibland känns det så... faktiskt. vad hände liksom? så kan jag tänka. va fan hände? va håller jag på med?...

det finns dagar som känns som vanligt när man vaknar sen slår verkligheten till och det blir en oändligt lång och hemsk rannsakan av den faktiska situationen. man skulle kunna jämföra det med en ... nej jag vet faktiskt inte. svårt att sätta ord på.
undra hur det skulle kännas att verkligen skriva det man ville, med 100% sanning. även fast man sitter här och ska skriva ur sig gör man det ju ändå inte. eller hur... irriterande. det är bara massa fraser som döljer det man egentligen menar. och det skulle kunna vara allt mellan himmel och jord. haha det suger att vara "djup".