det suger att vara djup skriver jag... det suger att ha så mycket underliga fundringar och idéer, utan att på något konkret sätt få utlopp för dom. som en kanin som inte kan hoppa! som en fisk som inte kan simma... bara flyta omkring? i hate it. att vara lite udda, konstig och inte på något vackert sätt kunna uttrycka det. jag tänker förstås på alla vackert udda personer som alltid hittar på saker (eeh?) jag vill vara bra på nåt! är det konstigt att säga att man själv är lite udda? skit samma. nu säger jag det. okategoriserad kanske är ett annat ord. lite av varje, för mycket av allt. förvirrad.

jag är en människa som påstår sig vara kreativ. eller jag har gjort i alla fall, vid åtskilliga tillfällen. varför? ställer jag mig nu frågan, för att jag råkade hamna på den estetiska linjen? come on. bara för att min syo frågade mig vilket ämne som var roligast? roligast för en slacker. hm vad kan det va? bild såklart, lite flum inget konkret, alla kan väl hålla i en penna och rita något på ett papper. vilken press för övrigt. kreativ. kreativ.
jag känner några väldigt kreativa människor, och jag är inte en av dom! jag är en uppskattare. jag uppskattar de kreativa och önskar att jag kunde vara lika dan. för jag trodde att jag skulle lyckas som en kreativ person. eller jag trodde att jag skulle hitta mig själv och min kreativa sida skulle bli mer synlig. men det var bara ett ord som råkade finnas närmast tillhands för att beskriva något som jag trodde mig vara. wee.
och på den vägen är det. hur många vet egentligen vad man vill bli när man går ut nian? vem är man då? 

i mitt fall jag tror jag hamnat helt fel. ärligt talat. eller... jag vet inte. jag är så lost. jag önskar på något sätt att det inte skulle vara så diffust allting. ge mig någon sorts klarhet, i vadsom. även om jag kunde hoppa just nu, och simma... skulle jag inte hoppa tillräckligt högt och jag skulle säkert simma åt fel håll.

jag önskar att jag var mer utåtriktad, självsäker och orädd. jag avundas de som tar livet med en klackspark, live in the moment liksom. just nu avundas jag hela världen och tror att varje människa jag möter lever ett sådant händelserikt och härligt liv. vem som helst gör nog det i jämförelse med mig just nu.
jag är vaken på helt fel tid, då alla andra sover, eller vaknar och påbörjar en ny dag. jag sover när världen är vaken. och när jag kollat på klockan i någorlunda rimlig tid, när jag ligger där och vet att jag borde, då dyker den upp, den som inte bryr sig, tanken "you cant make me". 

sen när jag har återfått mitt medvetande efter många händelserika drömmar tänker jag "inte nu igen" eller snarare... "yahap". jag har inga ambitioner, ingen fritid, inget måste...  jag försöker komma på roliga saker jag kan göra...som jag vill göra framförallt. som müsli. haha. jag ska göra müsli. ska bli gott, kom och smaka. nej gör inte det jag är så jävla snål these days. så jag kommer ogilla om du äter upp min müsli vad rolig man kan vara när klockan är 06.00.
sen när jag gjort min müsli ska jag stoppa den i en sån där fin lantlig glasburk och kanske skriva en etikett och hoppas att någon annan ser mitt fina engagemang och ger mig en komplimang så jag kanske kan bli lite glad. jag skiter i om muslin smakar skit.