so be it

jag hoppas att några har gett upp och glömt min blogg nu. om inte... so be it. känner iaf för att skriva av mig lite... for me. jag vill bara blaha blablöh spy på hela den här situationen. jag orkar inte med det här längre. jag är så jävla instängd. och det är en sak som gör mig så himla ledsen(fortfarande), och jag har bara mig själv att skylla. att det blev som det blev alltså.

är det inte alltid så... jo. men endel saker kan man inte komma över så är det bara. och det kan kännas såå barnsligt men vad gör man åt det då? det känns ju fortfarande och finns där hur barnsligt det än må vara. det är tuusen saker jag inte mår bra av men det är just den här grejen jag på något sätt inte kan/vill/tycker om att acceptera. för mig själv.

det värsta med endel saker som man känner att man vill ta upp... är att man vet att även om man tar upp det så blir det inte bättre, speciellt den här grejen var en one-time-deal, det går inte att ändra. man kanske skulle säga vad man känner och få ut det men vad tjänar det till? 
det är inget som får mig att må dåligt utan det är mer en "suck vad tungt" och "fan också" grej. och de enda jag träffar och pratar med är dom som jag inte kan ta upp det med? äsch det är inget att ta upp men vill få det ur mitt system, så att säga. nog om!


jag saknar mitt gamla jag so fuckin much i could cry. who'm i kidding.. i already do. (om någon läser så kan du ge dig fan på att jag saknar dig) så mycket så det är töntigt. och du vet det, och jag vet det... att det förmodligen kommer gå en tid innan vi ses igen. om än igen någonsin. nej det är väl bara jag som vet det. det låter sjukt töntigt men ibland känns det så... faktiskt. vad hände liksom? så kan jag tänka. va fan hände? va håller jag på med?...

det finns dagar som känns som vanligt när man vaknar sen slår verkligheten till och det blir en oändligt lång och hemsk rannsakan av den faktiska situationen. man skulle kunna jämföra det med en ... nej jag vet faktiskt inte. svårt att sätta ord på.
undra hur det skulle kännas att verkligen skriva det man ville, med 100% sanning. även fast man sitter här och ska skriva ur sig gör man det ju ändå inte. eller hur... irriterande. det är bara massa fraser som döljer det man egentligen menar. och det skulle kunna vara allt mellan himmel och jord. haha det suger att vara "djup".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0