okej det här trodde jag inte skulle hända på ett tag. för det var inte alls länge sen som jag kände mig "nöjd med livet" om man ska uttrycka sig så. det kändes som jag hade saker och ting figured out och det kunde få fortsätta så ett tag. själva livssituationen, trivdes i lägenheten och glad över jobbet och att bo i den här staden. allt var på en stabil nivå och jag längtade inte någon annanstans. bara efter någon, sen kom du.

hej förändring. just nu vet jag inte vad jag känner för den här staden. den känns trist och grå och det är som att saker och ting inte kan gå tillbaka till det som varit. the end of an era? lite faktiskt. jag vet att mina vänner här är på väg någon annanstans. men vart ska jag? det enda jag vet är att världen blir grå när du inte är här. jag vet att man inte ska hänga upp hela sitt liv på någon och det gör jag inte heller. det är bara inte lika roligt när du inte är nära. eller det känns inget roligt att vara här helt enkelt. jag har ingen bra dag idag alls. och det blir inte direkt bättre av att veta att du inte kommer hit. speciellt efter igår. saker förändras. och jag är splittrad. än har det inte gått lång tid, jag vet jag vet jag vet. MEN det känns, det känns min vän och det känns som aldrig förr.

jag känner mig stressad över min situation. jobbtimmarna är nere på ja, väldigt få. det går åt fel håll på det ena hållet och rätt håll på det andra. och det kolliderar någonstans där emellan och gör mig förvirrad. på gott och ont. jag är så glad men samtidigt känner jag mig mer lost nu än innan. nu väntar jag på besked om sommaren, besked om knät, en kallelse till the big O... väntar väntar väntar.