jag går sönder, jag gick sönder för länge sen. ge mig sömn :( är helt slut men jag kan inte finna ro. det är så mycket som snurrar i skallen nu så det är inte sant. detta är fjärde natten utan sömn. än är inte natten slut men det känns som att har jag inte somnat nu och då har jag varit dötrött sedan åtta, så kommer jag nog inte somna snart. jag har aldrig inte kunna sova på morgonen, visst har jag somnat sent men då har jag sovit sent. men nu fungerar inte ens det. jag är så trött, så trött.


jag har saknat bloggen något otroligt nu när min dator varit trasig. allting har fuckat upp samtidigt, verkligen. och jag har velat skriva så många gånger men det fungerar inte från min mobil, förstår inte varför!? jävligt frustrerande. orden har packats på hög i skallen så det känns som den ska sprängas och jag har inte tålamod att skriva för hand heller. fort ska det gå när saker går snett.


jag saknar dig så mycket nu att det gör ont! kan inte sova utan dig, och jag önskar vi fick chansen mer än vad vi får. allting känns så ovisst, jag pallar inte. dig kan jag inte känna mig säkrare på och tryggare med, och det vet du. det är allting annat. imorgon flyr jag. och helgen är bara din och min, varje sekund varje minut och tro det eller ej det är något som aldrig tidigare skett. mobilen tror jag fan jag lämnar avstängd i lådan i förpackningen den kom i, precis som gamlingarna gör.


When you kissed my lips
with my mouth so full of questions
My worried mind that you quiet
Place your hands on my face
Close my eyes and say
That love is a poor man's food
Don't prophesize

I could hold you in my arms
I could hold you forever
And I could hold you in my arms
I could hold you forever

okej det här trodde jag inte skulle hända på ett tag. för det var inte alls länge sen som jag kände mig "nöjd med livet" om man ska uttrycka sig så. det kändes som jag hade saker och ting figured out och det kunde få fortsätta så ett tag. själva livssituationen, trivdes i lägenheten och glad över jobbet och att bo i den här staden. allt var på en stabil nivå och jag längtade inte någon annanstans. bara efter någon, sen kom du.

hej förändring. just nu vet jag inte vad jag känner för den här staden. den känns trist och grå och det är som att saker och ting inte kan gå tillbaka till det som varit. the end of an era? lite faktiskt. jag vet att mina vänner här är på väg någon annanstans. men vart ska jag? det enda jag vet är att världen blir grå när du inte är här. jag vet att man inte ska hänga upp hela sitt liv på någon och det gör jag inte heller. det är bara inte lika roligt när du inte är nära. eller det känns inget roligt att vara här helt enkelt. jag har ingen bra dag idag alls. och det blir inte direkt bättre av att veta att du inte kommer hit. speciellt efter igår. saker förändras. och jag är splittrad. än har det inte gått lång tid, jag vet jag vet jag vet. MEN det känns, det känns min vän och det känns som aldrig förr.

jag känner mig stressad över min situation. jobbtimmarna är nere på ja, väldigt få. det går åt fel håll på det ena hållet och rätt håll på det andra. och det kolliderar någonstans där emellan och gör mig förvirrad. på gott och ont. jag är så glad men samtidigt känner jag mig mer lost nu än innan. nu väntar jag på besked om sommaren, besked om knät, en kallelse till the big O... väntar väntar väntar.