visst finns det dagar
som jag kan vara snäll
och låtsas som förut
och visst finns det dagar
som det kan göra ont
att se dig ramla här omkring

du säger att du minns
som att det känns som igår
men det var för länge sen
för att ens komma ihåg...


jag tror alltid att det ska vara på ett sätt när jag åker hem
men det blir alltid en sån besvikelse
vad begär jag egentligen, tänker du...eller åt minstone jag.
fast vad begär jag? ett litet jävla engagemang
du fixade lampan ...grattis 
jag hatar dig så jävla mycket
jag hatar den där sjukdomen
jag hatar att jag bara kan se svart
jag hatar att jag jag bara gråter hela tiden
jag hatar att jag har slösat bort flera år
på något jag kunnat vara utan
jag hatar att jag gör dig så jävla besviken
jag hatar att du förtjänar bättre men är fast
jag hatar att jag har så stora förväntningar på mig själv
jag hatar att jag jag inte gör något åt saker jag hatar
jag hatar den här jävla stan
jag hatar att du försöker med allt du har
allt du kan ge
allt du vill ge

och så gör jag bara såhär....



hur kan så mycket hat finnas i någon
som egentligen har rätt så mycket?
vad fan ska hända för att man ska se
det man vet finns mitt framför ens ögon?


JAG ÄR LIVRÄDD FÖR ATT LEVA MEN DÖDSRÄDD FÖR ATT DÖ
JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ MIG SÅ JAG SKULLE KUNNA SPY
SVIMMA OCH SKITA PÅ MIG SAMTIDIGT
HAHAHA


det är att leka med eld
när du drar upp det här igen
för du ser i mina ögon
att jag försvann för länge sen

det finns ingen att behaga
inget att förklara
inget att försvara
jag gav upp för länge sen...