Hej, det var längesen. Det skulle kunna vara öppningsfrasen till de flesta jag känner, av mina vänner.

Gud vad jag saknar mina vänner, jag önskar så att ni fanns i mitt liv, min vardag. Att man bara kunde ringa och säga "jag kommer över"...
Trivs inte längre här. Har inget jobb, inga vänner. Ingen lust och inga drömmar. Förutom om nätterna, då drömmer jag om er alla.

Jag är så trött på att gå här hemma och inte göra någonting. Jag vill ha förändring men jag sitter liksom fast.
Jag drömmer om en bebis, haha... både natt och dag. Inte för att det skulle göra något bättre kanske men då har man iaf en mening. Ett syfte.

Vi pratar om att bli bönder, flytta ut på landet. Men skulle jag trivas? Med tystheten, och lugnet...inte för att jag gör så mycket här i stan men, kanske rent utav skulle göra mycket mer där. Men det känns som en framtid längre fram.

Vill studera också, men det börjar inte förrän nästa höst. Vad ska jag göra tills dess? Är jag ens sugen då?

Har även börjat fundera på att flytta tillbaka till Köping. Mest för att familjen finns där och man kanske inte skulle känna sig lika ensam. Kunde man ju iaf umgås när folk var på hemvisit.

Vad är meningen med allt egentligen? Kan någon svara på det?